Vad vill dom?

Jag springer i baren som en skållad råtta. Allt är slut och alla vill ha mer. Varje gång det blir supledigt för folket och det råkar regna så tar de ut det på caféproletärerna. Tänker jag medan Kolik-förlag-mannen frågar mig om reklamens propaganda och propagandan i reklamen.
Det här är ett intellektuellt fik så man måste försöka svara. Det förväntas man, även om man har grillen full, micron proppad, kaffe i näsan och en biskvi i rumpan.
–Vad händer om man förbjuder reklamen?
Jag tänker efter och tappar därför en burk té.
–Bara ta bort den! Finito! Caputt! Vad händer då?
Frågan är uppfordrande, jag tänker svara något om reifikationens centrala position och det oerhört omvälvande, kanske outhärdliga i en sådan handling för en kultur som helt igenom är alienerad från icke prissatta värden. Men jag hinner inte, en kvinna i trettioårsåldern ingriper irriterat i debatten.
–Hur skulle man då veta vad man vill ha?
Det intellektuella livet på Café Edenborg går vidare. Kanske.