Cafét som inte förstår ironi

Ironins fråga hemsöker Edenborgs. Själva idén om en "Edenblogg" förvrider leendet flera varv. Vart tog den enkla, hederliga, demokratiska ironin vägen - den som begreps av dom flesta, autister undantagna? Nu ringlar den in sig i varv efter varv av nyanser och fördjupar existensens obegriplighet. Dannes diskodans i baren ironiserar ironin till vanvettets gräns: det är djupt odemokratiskt. Det enkla "nu har vi en blogg också, det är väl härligt" förvandlas till ett svart hål, där massan i en galax förtätas till ett knappnålshuvuds storlek.