Sommarplågor

Sommaren är här. Den dundrar in genom Caféts desperat bommade portar och dammar igen bord och kaffeutencilier. En duva tar sig samma friheter, flyger in, flyger runt, börjar skaka av rädsla, styr kosan mot sin spegelbild, vänder när den andra duvan är riktigt nära och flyger ut i serveringen, sätter sig i lampan, på gardinstången, på ett bord, jagas runt runt av olika musikanter som vilar sig undan horandet på västerlånggatan. Duvan och musikanterna dansar runt borden, minuterna går men inte duvan. Duvan är dum. Dum är duvan. Dörren är där men där är inte duvan.
Sedan kommer turisterna in genom den av duvan och musikanterna uppslagna brächen.
Amerikan: - Can I pay with dollars?
Tysk: Svei chokolat danke!
Japaner: (fnissar)
Glasspapper klibbar under tallrikarna. Bönderna från Jönköping tycker allt är dyrt.
Duvan tittar på. Vi i baren ser på den.
Tio däggdjur tittar på en fågel...

ARSENIK I NATTVARDSVIN...

...kunde man kanske fått beställa om Silbodalsprästen Anders Lindbäck (1803-1865) öppnat café. Lite info om denne föga sympatiske kyrkans man hittas här, och en positiv-visa här. Vill även bestämt minnas att Yngve Lyttkens bok "Giftmorden i Silbodal" (1946) var en sommarläsnings-höjdare för några år sedan, men mer litteratur i ämnet finns förstås, för den som ev. är i behov av ett hett murvel-tips. Lindbäcks snuffiga kalk var f.ö. utställd på Värmlands Museum för några år sen, jämte F.A. Boltzius' gitarr (!) och vad jag tror var ett täcke som överlevde den stora branden i Karlstad 1865, ett delikat urval courtesy of good-ol' Bärjed (utställningens koncept var att diverse kända värmlänningar fick välja tre saker ur muséets digra arkiv). /DL

KLUBB CHICLE 21/6

Premiär för sommarens bästa klubb på fiket, nu på onsdag direkt efter invigningen av den nya bokhandeln.
Världens bästa klubbvärdinnor, världens bästa bartenders, grym DJ + Chia på micken utlovas.

/Eder framlidna rockstjärna

KLUBB CHICLE 21/6

Sommarens bästa klubb har premiär efter invigningen av den nya bokhandeln nu på onsdag. Världens bästa klubbvärdinnor, världens bästa bartenders och grymmaste DJ´n + Chia på micken utlovas.

/Eder framlidna rockstjärna

Caf�Edenborg

Caf�Edenborg

Fest på fiket nu på lördag (17/6) från kl 20 - Det är efterfest för frihetliga fotbollscuppen! Segerbucklan lär vara kvar i stammisars ägor, när väl SUF-pensionärer med assistans av Spöket försvarat fjolårssegern.
Så kom på festen gott folk!

/ Beppe Signori

Ambivalens och flugor

Gubben söker ringa in sitt territorium. Han trampar analogt ner sin generations svettiga fotavtryck i en värld som ser ut att falla under deras fötter och trassla in dem i ett nät utan nodpunkter.
Gubben står kanske och oroas över e-boken bland sina tryckta alster, han oroas möjligen samtidigt över sin nyss sjösatta plan att starta skivbolag år 2006. Den gamla 67:an fräser irriterat mot personalens bloggande chatter, de svarar gudomligt tålmodigt och undvikande med smicker och komplimanger.
Ändå oroas gubben. Cafét är hans borg, hans trygga punkt och han kramar krampaktigt sin arkaiska telefon i vrede över denna borgs impotenta kapitulation inför det som hans trogna medarbetare allt sedan 1997 hävdat "bara vara en fluga" – INTERNET! Överallt i den tryggt röda livmodern till servering sitter närpiraterna och laddar ner hans böcker och stjäl hans knarkmusik. Syfilis i fittan, sjukdom i samhället och The Verkliga Panikångest of Edenborg!

The Panikångest of Edenborg

Edenborg hyperventilerar. Han svettas. Han vankar fram och tillbaka. Han stirrar vilt omkring sig. Han glor på dom anställda så dom ryser ner till fotknölarna. Han pustar. Han suckar. Han stånkar. Han mumlar för sig själv.

Vad är det som hänt? Vad är det som ska ske?

Han ska sätta upp hyllor. Han måste ordna nåt. Det finns ett problem som måste fixas. Han måste fixa. Han lider så. Men vad är det att lida över? Åka till ett brädlager, köpa några skruvar och lite färg, pyssla en halvtimme och voila! Cafét har en tidskriftsvägg. Ändå lider han. Pustar. Suckar. Stånkar.

Dom anställda ler i mjugg. Han är för festlig, gubben. Vilket nervvrak! Och en sån ska ha café! Vilket skämt. Som tur är finns Elvis där och ser till att allt funkar ändå.

Han är på nåt sätt mer intresserad av caféts plats i den nya tidens världsekonomiska strukturer och dess metafysiska förhållande till Heideggers fenomenologiska dyrkande av hantverkaren och bonden än av att sätta upp markiser och renovera köket, sälja våfflor till turister, tjäna den där stora slanten som alla säger att han SKULLE KUNNA göra om han bara skötte allt på ett helt annat sätt.

Den trötta barristan

Vad gjorde han egentligen i helgen, den där lille mannen i det vita linnet som brukar flasha framtänderna bakom baren? Idag är han liksom en trasa. När kunderna frågar efter socker pekar han tyst och strängt mot rullbordet. När de inte tittar, sjunker han ihop på golvet med ansiktet dolt i händerna.

Det är nationaldag. Caroline Klüft heilar på Skansen. Nazister paraderar förbi i strid ström utanför dörren med hakkorsfanor. Eller är det vanliga svenskar med blågula flaggor? Vem kan se skillnad på dem? Någon annanstans i staden är det krig. På Café Edenborg sitter gatumusikerna och räknar sina femtiöringar.

Och nu lite anglofilobi

Caf�Edenborg
Baby, I feel good
From the moment I arise
Feel good from morning
Till the end of the day
Till the end of the day

Yeah, you and me
We live this life
From when we get up
Till we go sleep at night
You and me were free
We do as we please, yeah
From morning, till the end of the day
Till the end of the day


Ray Davies