The Panikångest of Edenborg
Edenborg hyperventilerar. Han svettas. Han vankar fram och tillbaka. Han stirrar vilt omkring sig. Han glor på dom anställda så dom ryser ner till fotknölarna. Han pustar. Han suckar. Han stånkar. Han mumlar för sig själv.
Vad är det som hänt? Vad är det som ska ske?
Han ska sätta upp hyllor. Han måste ordna nåt. Det finns ett problem som måste fixas. Han måste fixa. Han lider så. Men vad är det att lida över? Åka till ett brädlager, köpa några skruvar och lite färg, pyssla en halvtimme och voila! Cafét har en tidskriftsvägg. Ändå lider han. Pustar. Suckar. Stånkar.
Dom anställda ler i mjugg. Han är för festlig, gubben. Vilket nervvrak! Och en sån ska ha café! Vilket skämt. Som tur är finns Elvis där och ser till att allt funkar ändå.
Han är på nåt sätt mer intresserad av caféts plats i den nya tidens världsekonomiska strukturer och dess metafysiska förhållande till Heideggers fenomenologiska dyrkande av hantverkaren och bonden än av att sätta upp markiser och renovera köket, sälja våfflor till turister, tjäna den där stora slanten som alla säger att han SKULLE KUNNA göra om han bara skötte allt på ett helt annat sätt.
Vad är det som hänt? Vad är det som ska ske?
Han ska sätta upp hyllor. Han måste ordna nåt. Det finns ett problem som måste fixas. Han måste fixa. Han lider så. Men vad är det att lida över? Åka till ett brädlager, köpa några skruvar och lite färg, pyssla en halvtimme och voila! Cafét har en tidskriftsvägg. Ändå lider han. Pustar. Suckar. Stånkar.
Dom anställda ler i mjugg. Han är för festlig, gubben. Vilket nervvrak! Och en sån ska ha café! Vilket skämt. Som tur är finns Elvis där och ser till att allt funkar ändå.
Han är på nåt sätt mer intresserad av caféts plats i den nya tidens världsekonomiska strukturer och dess metafysiska förhållande till Heideggers fenomenologiska dyrkande av hantverkaren och bonden än av att sätta upp markiser och renovera köket, sälja våfflor till turister, tjäna den där stora slanten som alla säger att han SKULLE KUNNA göra om han bara skötte allt på ett helt annat sätt.
posted by Daniel Berg | 12:09 em
3 Comments:
Som att ha kvällsöppet till exempel. Jag brukar sällan hinna till caféet innan de har stängt för dagen. Men det är klart... "Så ska det låta" börjar ju redan klockan åtta.
The Cosmic café is still open...Edenborgs, denna yttrandefrihens bastion, serverar mumsiga mackor och låter suspekta individer som yours truly, frilansjournalist med obefintlig inkomst (riksmicke@spray.se, förresten), Stefan Dimle (Mellotronen-kungen, den svenska proggens sent födde gudfader) och Bo Håkan Ljunggren (hemlös, bror till Melodifestivals-Bobby) samtidigt uppta caféplats. Här är alla välkomna. Gör CME till kulturborgarråd!
Tja. edenborg är bra. man kan dock inte komma varje dag. om man inte börjar prata med folk. gäller att vara social då.fan. annars så kommer jag igen, jag och andra. vi kommer och vi går.
vi kommer
och
vi
går.
kvällsöppet är en bra ide. kanske i framtiden.
vi är alla nervvrak. alla vi som tänker.
klappar..
Skicka en kommentar
<< Home