det svenska vemodet

ännu en dag på alkoholfria café edenborg. i högtalarna dansar jazz på svenska av jan johansson ut, och det är härmed konstaterat att det svenska vemodet är på väg att dö ut. sofia fredén har skrivit om det här i sin pjäs diamanten, där karaktären p basunerar ut att en dröm som går i tusen bitar gör en vemodig, medan ett löfte som inte hålls gör en bitter. med youtube och bloggar och bonde söker fru och sanningens ögonblick kan nästan vem som helst blir vad som helst, och folkhemmet som numera lider av allvarlig prostatcancer har ändå lurat i alla att du får vad du vill ha, och någon kommer ta hand om dig till slut, du ska inte gå fattig, du ska synas, du kommer att vara viktig. och ändå går fra-lagen igenom och ändå får piraterna betala feta pengar för nåt som aldrig var ett brott från början, och spelar det ens nån roll vem du röstar på i eu-valet? och varför syns inte du i tv, varför är du fattig, varför får du kicken, varför, o varför, tar ingen hand om dig? de brutna löftena har spritt cynismen och bitterheten över hela vårt svinkalla land (blev vi inte lovade vackert väder i maj?) och vemodet tycks vara borta med vinden.

men i café edenborgs kök frodas den sexuella frustrationen, oknullade cafébiträden med pollen och solsken i kropp, mycket snack och lite verkstad, men det är drömmar och inga löften om sommarknull och nattbad, än så länge lever, om än toppat med en gnutta frustration, vemodet kvar.

café edenborg - det sexuella vemodets sista utpost!