Krig och fred

Inne på kaféet spritter Viktors gladjazz i takt med koffeinindränkta lemmar. (E: Det är ju typ som hissmusik, utom när negervrålen kommer. D: Evert Taube-nostalgi! Etc.)
Från bardisken sneglar avdankade aktivister ut på gatan, där en helt annan generation småjiddrar med polisen. Rökpausen blir till ursäkt för deltagande observation, men det tar sig inte riktigt där ute. Ett tjog ungdomar eller två med en stor banderoll tänker blockera moderatbunkern, men illgula leende poliser står i vägen. Det blir ingen riktig krigsstämning. Någon ropar "Vad ska vi göra? Ja, vad? Gratis kaffe eller krossa alliansen? Alla har gjort sitt val och stannar på sin plats, rökpausen flyttar snabbt tillbaks in till gladjazzen. Någon nämner ett scoop kring Kristina Lugn och svenska akademien, nån har just anlänt från en konstakademiens hemlighetsfulla salar, men skvallret tystnar snart när någon nämner de fruktade akademietorpederna.

Futurismen är död, det förflutna som kommer att regera framtiden! skanderar D, medan A beställer ännu en dubbel machiatto. Ungvänstern traskar hemåt, nederlaget rapporteras omedelbart till det internationella datornätverket internets (nyskapande medborgarjournalistik!!!) – det där internets som D aldrig fick ur M någon definition av, åtminstone inte närmare än "gud". Men det är just där, förklarar den hastigt förbipasserande chefen, som kriget just har startat – det riktiga kriget!
Före varje fyrstegsraket kommer steg noll: gratis kaffe!